Vi hade en föreläsning idag om rattfylleri. Det var en kille som började berätta om en resa han gjorde till LA, han fick jobba med poliser.
Sedan berättade han om sin personliga upplevelse - Hans son hade dött med en som körde rattfull. Den historian tog verkligen hårt och det är så starkt av honom att dela med sig och berätta detta, för det var verkligen rörande att lyssna på honnom, dom flesta i Aulan grät faktiskt.

Eloge till honom och jag beklagar verkligen!