Jag står i badrummet och granskar mig själv, jag är osminkad - helt neutral. Jag blir förvånad över vad jag just tänker, jag tycker faktiskt att jag är fin, och att jag tänker så om mig själv är för mig stora framsteg, framför allt då jag är utan smink. Jag tänker tillbaka på den flicka jag var för 4 år sedan, osäker, tycker inte alls om hur jag såg ut, tålde knappt titta på mig själv i spegeln. Det var håret som gav mig bra självkänsla, fast håret skule vara sprikrakt och inte lockigt, mitt hår är ju självlockigt. Men håret svek också, det blev lockigt så fort man gått till skolan. 

Otroligt vad petnoga jag var förut, håret skulle vara perfekt, jag vägrade visa mig utan smink för någon. Nu för tiden bryr jag mig inte så mycket om hur jag har håret som, det är mest som jag själv känner :) Jag använder verkligen inte lika mycket smink nu som jag gjorde förut. Jag har mognat och byggt upp min självkänsla väldigt mycket på ett år, jag är faktiskt imponerad över mig själv.