Nedräkning! och intervju
18 dagar kvar till jullov
28 dagar kvar till nyår
90 dagar kvar till jag fyller år
90 dagar kvar till Tokio Hotel live!!
Herregud vad tiden går fort! Aldeles för fort tycker jag.
Hm någonting som jag vill ta upp...
Alla har sina upp och ner perioder, och härom dagen så lyssnade jag igenom Tokio Hotels nya skiva, och tänkte att texterna i detta album är ganska mörka, än fast det inte endast är Bill som skrivigt texterna men. Jag funderade: Hur mår Bill egentligen?
samma dag läser jag en ny BRAVO intervju med Bill, jag ids inte posta hela intervjun utan tar bara vissa delar ur den
Bravo: Bill, är du glad?
Bill: Jag är väldigt glad med min karriär. Vår nya album ”Humanoid” går bra. I de flesta Europeriska länderna är det ännu bättre charts (?) än de sista två albumen. Jag önskar att det vore så privat. Jag vet inte vad jag behöver för att bli nöjd – men jag är inte nöjd.
Bravo: Har du en orsak för det?
Bill: Kanske för att jag inte har tid, till att vara glad med vad jag har uppnått. Jag kan inte vara glad eller fira vår succé. För att jag alltid gör något nytt. Och det är saknar fortfarande kärlek. Tråkigt...
Bravo: Är du nöjd med dig själv då?
Bill: Ibland kan jag inte stå ut med mig själv. Uppträdanden av mig själv, jag tittar inte på det – på TV. Jag hatar mig själv. Och det irriterar mig också att jag alltid tänker på något. Att jag är så nervös hela tiden och inte är avslappnad. Jag kollar alltid så att dörren är låst två gånger. I kollar nästan tio gånger för att vara säker att jag inte har glömt. Jag tror att jag behöver vara med avslappnad. Så är det.
Tidningarna överdriver ju oftast, men då jag läste intervjun fick jag ont i hjärtat. Jag känner inte Bill och kommer förmodligen aldrig någonsin att kunna få chansen, men jag tycker det är synd om honom. Visst man får ta vissa smällar då man blir känd. Men det finns gränser och kan man inte ens gå utanför dörren och köpa en glass blir det för mycket. Bill och Tom är dom som är mest utsatta när det kommer till stalkers och fans, verkar det som. Dom är 20 år, nog fan fattar man att dom vill gå ut och ha kul, träffa kompisar, gå på bio, gå på stan, utan att bli påstött av media och fans. Det finns ju inget jag kan göra åt tyvärr men ibland önskar jag. faktiskt.
Tänk om hysterin en dag skulle försvinna, inga stalkers, media eller fans osm förföljer odm så fort dom går ut. Ja jag skulle vara förbannat lycklig för deras skull. Och för Bill hoppas jag att han så småningom hittar sin true love!
28 dagar kvar till nyår
90 dagar kvar till jag fyller år
90 dagar kvar till Tokio Hotel live!!
Herregud vad tiden går fort! Aldeles för fort tycker jag.
Hm någonting som jag vill ta upp...
Alla har sina upp och ner perioder, och härom dagen så lyssnade jag igenom Tokio Hotels nya skiva, och tänkte att texterna i detta album är ganska mörka, än fast det inte endast är Bill som skrivigt texterna men. Jag funderade: Hur mår Bill egentligen?
samma dag läser jag en ny BRAVO intervju med Bill, jag ids inte posta hela intervjun utan tar bara vissa delar ur den
Bravo: Bill, är du glad?
Bill: Jag är väldigt glad med min karriär. Vår nya album ”Humanoid” går bra. I de flesta Europeriska länderna är det ännu bättre charts (?) än de sista två albumen. Jag önskar att det vore så privat. Jag vet inte vad jag behöver för att bli nöjd – men jag är inte nöjd.
Bravo: Har du en orsak för det?
Bill: Kanske för att jag inte har tid, till att vara glad med vad jag har uppnått. Jag kan inte vara glad eller fira vår succé. För att jag alltid gör något nytt. Och det är saknar fortfarande kärlek. Tråkigt...
Bravo: Är du nöjd med dig själv då?
Bill: Ibland kan jag inte stå ut med mig själv. Uppträdanden av mig själv, jag tittar inte på det – på TV. Jag hatar mig själv. Och det irriterar mig också att jag alltid tänker på något. Att jag är så nervös hela tiden och inte är avslappnad. Jag kollar alltid så att dörren är låst två gånger. I kollar nästan tio gånger för att vara säker att jag inte har glömt. Jag tror att jag behöver vara med avslappnad. Så är det.
Tidningarna överdriver ju oftast, men då jag läste intervjun fick jag ont i hjärtat. Jag känner inte Bill och kommer förmodligen aldrig någonsin att kunna få chansen, men jag tycker det är synd om honom. Visst man får ta vissa smällar då man blir känd. Men det finns gränser och kan man inte ens gå utanför dörren och köpa en glass blir det för mycket. Bill och Tom är dom som är mest utsatta när det kommer till stalkers och fans, verkar det som. Dom är 20 år, nog fan fattar man att dom vill gå ut och ha kul, träffa kompisar, gå på bio, gå på stan, utan att bli påstött av media och fans. Det finns ju inget jag kan göra åt tyvärr men ibland önskar jag. faktiskt.
Tänk om hysterin en dag skulle försvinna, inga stalkers, media eller fans osm förföljer odm så fort dom går ut. Ja jag skulle vara förbannat lycklig för deras skull. Och för Bill hoppas jag att han så småningom hittar sin true love!
Kommentarer
Trackback