Händelser från mitt liv! del 4
Cykelolyckan
Jag kom inte riktigt ihåg hur gammal jag var, jag var väl kanske 13? Hur som helst. Jag och Izabell hade cyklat till stan, och skulle sedan cykla hem igen. Cykelturen hem slutade med att jag hamnade på sjukhus.
Det var en nerförsbacke, och den är vädigt känd för sina sprickor. Vad händer? Jo jag råkar av misstad köra in i en springa jag mindes att jag såg marken komma mot mig, sedan blev allt svart. Det tog några sekunder innan jag ställde mig upp och skrek allt vad jag kunde, det gjorde så ont under min haka. Iza vänder sig om och cyklar mot mig och ser såklart helt förskräckt ut. Hon tar min mobil och ringer mamma. Hon kommer i fyll fart och jag har aldrig sett min mamma så orolig. Jag var nästan inte ens vis medvetande, jag kunde gå men allt omkring var snurrigt. Jag tror jag vaknade till när jag läste att det stog operation i rummet jag skulle in till.
Jag hade ett hål i hakan, doktorn ville sy ihp det, men det ville jag helst inte, så jag fick ha tejp runt hakan under några veckor. Jag har ett ärr kvar på hakan sedan det hände.
Varenda gång jag går den där vägen tänker jag på då jag cyklade omkull.
Och en sak till åste jag lägga till att jag cyklade inte så värst mycket efter det som hände. Och ja jag hade hjälm då jag cyklade omkull!
Jag kom inte riktigt ihåg hur gammal jag var, jag var väl kanske 13? Hur som helst. Jag och Izabell hade cyklat till stan, och skulle sedan cykla hem igen. Cykelturen hem slutade med att jag hamnade på sjukhus.
Det var en nerförsbacke, och den är vädigt känd för sina sprickor. Vad händer? Jo jag råkar av misstad köra in i en springa jag mindes att jag såg marken komma mot mig, sedan blev allt svart. Det tog några sekunder innan jag ställde mig upp och skrek allt vad jag kunde, det gjorde så ont under min haka. Iza vänder sig om och cyklar mot mig och ser såklart helt förskräckt ut. Hon tar min mobil och ringer mamma. Hon kommer i fyll fart och jag har aldrig sett min mamma så orolig. Jag var nästan inte ens vis medvetande, jag kunde gå men allt omkring var snurrigt. Jag tror jag vaknade till när jag läste att det stog operation i rummet jag skulle in till.
Jag hade ett hål i hakan, doktorn ville sy ihp det, men det ville jag helst inte, så jag fick ha tejp runt hakan under några veckor. Jag har ett ärr kvar på hakan sedan det hände.
Varenda gång jag går den där vägen tänker jag på då jag cyklade omkull.
Och en sak till åste jag lägga till att jag cyklade inte så värst mycket efter det som hände. Och ja jag hade hjälm då jag cyklade omkull!
Kommentarer
Trackback
