4 Mars - The dream come true


Jag tänkte skriva en dagbok om den dag jag såg TH, men jag glömde helt enkelt bort det.
Jag sov inte mycket natten till den 4 Mars, det är ingen höjdare att sova i tåg direkt. Tåget var även 40 minuter försenat, härligt. Jag var lite nervös över hur vi skulle hitta i Stockholm, men allting ordnade sig, vi hittade uten problem och hur lätt so helst. Jag blev firad hos min moster med en bakelse och presenter, tackar så mycket för det. Det var fortfarande overkligt att kunna säga att Ikväll ska vi se Tokio Hotel!
Vi hade lite problem att htta till globen från stationen vi klev av på, men vi fick en enkel vägbeskrivning och hittade tilsllut, vi var där med en massa andra Thfans, det var verkligen jättetrevligt och roligt :) Amanda och jag satte oss på deras plats, klockan var sisådär elva, där skulle vi sitta till klockan halv sju, trodde vi. Dom andra tänkte gå och äta, då vi suttit där en stund börjar plötsligt alla resa sig upp och springa, det blev typ världens trängsel och klump med THfans, det var sådär i ungefär en halvtimme tills vakterna fick ordning på oss, vi blev satta i sektioner, vi var i den första, det trodde vi verkligen inte! Senare mot kvällen höll vi på att frysa fingrarna och fötterna av oss, jag har ärligt talat aldrig frysit så i hela mitt liv, men nu i efterhand kan jag säga att DET VAR DET VÄRT! Vi lade märke till en man som delade ut typ gröna band, och vi fattade inte riktgit vad det innebar, fick man dom där banden så var man garanterat att komma LÄNGST fram, vi fick tag på banden och vi kunde fan inte vara lyckligare! Då vi väl kom in i globen så fick vi sätta oss ner, tills det närmade sig konserten. Allting kändes overkligt, snart skulle dom stå här framför oss alla.
Sedan blev det svart.

Jag har aldrig skrikigt så högt som jag gjorde just då konserten började, det var nu jag firade min 18 årsdag, med TH, och alla fans! Det var SÅ ofattbart att dom stog där, dom fanns. Annars har man bara sett bilder och klipp på dom, men dom stog verkligen där. Bill och Tom Kaulitz, Gustav Schäfer och Georg Listing. Konserten var helt underbar, kärlek glädje och lycka! Det är mycket mer show nu än vad det var förut. Bills kläder(dräkter?) var imponerande måste jag påstå! Fast jag tänkte inte så mycket på kläderna under konserten.
Efter konserterna i Stockholm och Göteborg vill jag bara se dom mer! Jag hoppas det blir fler gånger givetvis!

Jag vet inte hur jag ska avsluta detta. Jag skulle kunna skriva flera böcker om hur mycket jag älskar det här bandet, om konserterna, deras musik osv.

Det här var dom bästa dagarna i mitt liv!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0