1 år har nu gått sedan du somnade in min vän, det var den värsta dagen på året för mig. Det är så obegripligt svårt än idag att förstå att du är borta. Tänker på sommaren i år vad tomt det ska bli utan en gladlynt katt som hoppar upp på ryggen då man kommer hem från skolan, som med glädje springer till en från granntomten då man ropar. Att en katt kan betyda så mycket. Trotts att jag nästan alltid blir tårögd när jag skriver och pratar om Mårriz så vet jag att han finns här hos mig, jag tror att han är med mig nästan överallt, jag känner det på något vis.

Mårriz <3