Tänkte skriva lite om det. Jag blir arg på folk som tycker att man är löjlig för att man gråter för att sitt djur dött, dom som är djurvänner är väldigt fäst vid sina djur ska ni veta, deras djur är deras allt, även om det så är en fisk vi pratar om! Jag har och har haft en väldigt personlig relation med dom djur vi haft. 4 st har dött.

Den första som dog var Curry, en degus (ökenråtta). Vi fick lov att ta bort honom, han blev sjuk. Jag vat ovetande om att han var borta när jag kom hem, eller ja, jag hade mina aningar faktiskt. Men jag tänkte: Dom måste väl säga til mig först. Men Curry var borta då jag kom hem, nejnej! Kom jag ihåg att jag utropade när jag fick reda på det, jag grät så att jag skakade. Jag grät i flera dagar. Sedan tyckte jag det var så otroligt synd om hans bror Puff som fortfarande levde, han mådde inte så bra heller, det såg jag.
Curry var en väldigt mysig sådan, man kan inte tro att gnagare har känslor eller personlighet, men det har dom visst! Han brukade alltid klättra upp på min axel och lägga sig där och sova, där kunde han vara i flera timmar, eller så lade han sig i mitt knä. han blev bara 1,5 år
Jag saknar honom förstås än idag, lilla vännen!

Nästa som gick bort var brodern Puff, han bog här hemma. Tror att han dog av hög ålder faktiskt, en naturlig död. Lite ovanligt tycker jag för det är ju inte många djur som dör en naturlig död. Han dog dagen efter min födelsedag.
Har tyvärr ingen bild på honom. Puff blev 4 år!

Baggan tog vi bort i februari 2008, han blev sjuk, kräktes överallt. Jag vet inte riktigt orsaken till hur han blev sjuk. Men vi hade bokat tid för att ta bort honom. På Påskafton fick vi ett fint brev om att han hade kremerats. Baggan var den katt som varit med mig under hela min uppväxt, han fanns när jag inte ens var ett halvår gammal. Baggan blev 13 år

Mårriz, den snällaste, goaste och knasigaste katten någonsin. Visst jag älskade Baggan och så men Mårriz älskade jag extra. Jag vägrade tänka tanken att han en dag skulle dö, den tanken slog jag alltid bort. Men i början av detta år blev Mårriz svårt sjuk, han blev bättre, och han blev sämre. I Mars i år tog vi bort honom. Det var riktgit jobbigt för mig, ja det har årminstonde varit värsta tiden på året. Jag kunde inte fatta att han var bort, att jag aldrig skulle få se han igen, den katten som spred sån glädje till allt och alla. Han gjorde alltid mig på gott humör, han log alltid mot en.


Så det var alla 4 djur. Nu har vi bara en katt och en hund, men jag vill skaffa en katt till. Men andra i hushållet vill inte det...

har ni förlorat något djur?